WHY ME..?

Jag har hela detta året känt någon form av ångest inom mig, svårt att förklara i ord. Men jag har känt på mig redan från årets start att det inte alls är lång tid kvar med min hund. Men jag har hela tiden skjutit bort mina tankar & känslor ang. detta. För det är ju inget man vill uppleva? Att ta farväl av den enda som alltid funnits vid ens sida. Hon som gav mig en anledning till att ens lämna sängen där i början av vår vänskap. Hon som fanns vid min sida, även när jag hade mina adhd utbrott...

Men back till det här med ångesten. Ibland har ångesten ätit upp mig, jag har typ inte kunnat somna pga rädslan att vakna upp och se att min hund ligger där - död..Nu hände aldrig det, men man vet ju aldrig? Hon hade ju något problem med hjärtat, tänk om något HADE hänt? 

SÅ... Jag har de senaste 10 månaderna, shoppat lite för mycket - för att dämpa ångesten. Men är ångesten borta? Svar nej. Jag kämpar dagligen med detta. Just nu får jag ångest över att ens gå utanför dörren. Jag har liksom inte lämnat lägenheten på nästan 3 veckor (förutom när jag åkt till jobb osv)

HUR GÅR MAN UT UTAN HUND? 

Nu kan jag visserligen skylla på att jag faktiskt är förkyld.. Men sen har jag inga fler ursäkter.. Det är dags, att ta första steget.. Jag vet att jag nån gång måste gå ut. 

Just nu i skrivandes stund så väntar jag på över 50 paket, mestadels från eBay/wish men jag har faktiskt beställt från några andra sidor också. MEN JA, när alla dessa paket har leverats. SÅ SKA JAG TA TAG I MITT LIV! Jag ska först och främst radera mina Kina sidor & sen ska jag ha ett fett jävla shoppingförbud.. 

 

 

ALLMÄNT | |
Upp